...oj,då...det blev inte riktigt som det var tänkt...

Många har försökt, men ingen har lyckats... hänga med i mitt tempo på en promenad! Det går alltid undan... förutom när jag hittar nån extra god doft förstås... då vill jag helst stanna där hela dan!

Matte påstår att det är jag och Wilfred på den här bilden... men det tror jag inte på. Hade det varit Bonnie eller nån annan sötnos, men INTE Wilfred! Får väl ursäkta mig med att jag bara var ett år när det här hände och då får man exprimentera lite (Wilfred försökte minsann han också, så det så, det minns jag tydligt!)

Det här känner jag däremot igen... det har ju hänt några gånger nu. Man har gått en lång promenad... bara för att få träffa sin älskling Bonnie - och så vill inte matte öppna grinden... (hon brukar säga att Bonnie inte är hemma, men det tror jag inte riktigt på... jag kan ju känna hennes doft!) ... så, jag brukar försöka hänga mig kvar ett tag...

Släng dig i väggen Arne Weise! Matte sa ju åt mig att slappna av och tänka på julmaten och alla julklappar... men jag tror inte hon hade räknat med att jag skulle se ut som Arne Weise bara för det! Tycker själv att jag ser charmig ut!

Visst har jag fått lära mig att det är lönlöst att tigga vid matbordet... men, så ibland händer det, det dyker upp lite speciella personer - såna som förstår sig på mig. Mattes moster Ilse var en sån underbar människa! Mums!! P.S. Berätta inte det här för husse o matte bara... D.S.

Vi skulle bara gå en liten promenad vid sjön var det tänkt - inte bada (tyckte matte), det var ju så kallt i vattnet. Men vem står ut med att se alla dessa spännande pinnar - jag måste ut och jaga dom! Ja, ni vet väl själva hur det kan vara?!

Det här minns jag inte heller så tydligt, jag minns bara att jag fick träffa min syster Sickan och att hon doftade så otroligt härligt. Jag sprang efter henne hela tiden... och det är klart att det tar på krafterna! Husse trodde att jag skulle tuppa av!

Okej då, men hur ser du själv ut när du sover? Jag bara undrar?!